30/6 2010

Nu var jag väl bland de första gratulanterna .

Hurra,hurra,hurra

Käraste syster. Grattis och kramar på din stora dag!

Havet... Väcker minnen.

På bilradion spelades "Ta mig till havet"och jag förflyttades i mina tankar tillbaka till en strand en sån där magisk kväll med ljummen luft,varm sand och lätt vågskvalp. Jag var ensam där på stranden då de övriga i mitt sällskap dragit sig tillbaka till sina båtar.Jag står en bit ut i vattnet, när en man med kamera runt halsen plötsligt kommer fram och frågar om han får ta en bild av mig där i vattnet. Varför vet jag fortfarande inte. Antagligen ville han bara ha en människa med på bilden. Men sommarkvällen var så magisk så det minnet återkommer då och då.Ett minne som jag mår bra av att tänka tillbaka på. Jag visste där och då att jag aldrig skulle glömma den känslan. Kanske tappade jag lite av koncentrationen en liten stund där på motorvägen på väg till köpcentrat, men jag satt och log för mig själv. Förtrollningen bröts, jag parkerade och var omedelbart tillbaka i verkligheten Men..... Vart tog 35 år vägen?

Och ännu ett par bilder

Diverse

En underbar present från mina barn, som jag gläds åt varje dag

Carpe Diem

Efter besked om en förändring i hjärttrakten så var det idag dags att jaga bort alla negativa tankar, ta på sig ljusa tunna kläder . sandaler, och hänga en ljuvlig Vera Bradleyväska över axeln och åka till en stor handelsträdgård. Ett bra botemedel,som resulterade i två fulla bärkassar. En favoritväxt är sötpotatis, som jag såg första gången i stora krukor i New York. Million Bells är en annan,som földe med hem. Allt är nu planterat och jag ska sitta på min uteplats och bara njuta. Det gäller att ta vara på dessa varma soliga dagar. Just det,Carpe Diem!